Jag har sprungit runt halva kvällen och panikat för att jag inte har kommit på någon bra låt som 4-6-kören kan sjunga imorgon. Vi bestämde idag att jag skulle leda en låt i både 2-3 och 4-6-kören. Till 2-3:orna kom jag på ganska snabbt att de skulle få sjunga Lion sleeps tonight. Basstämma och melodi och vips har de lärt sig en tvåstämmig låt. Tycker det är dags för lite sånt. De får göra så lätta grejer nu och jag tror inte att tvåstämmigt är några problem.

Som sagt så har jag irrat runt hela kvällen i halv panik för att jag inte kom på någon bra låt. Jag ville ju helst ta någon som jag kunde eftersom det är imorgon jag ska lära ut. Kan ju vara bra om jag kan den någorlunda bra själv innan jag lär ut. Jag letade igenom typ alla mina noter, eller åtminstone där jag kunde tänka mig att det fanns någon bra låt. Men icke sa Nicke. Det kändes ganska hopplöst. Jag tyckte bara att alla låtar som inte var så svåra var skittråkiga. Men till slut dök den ultimata låten upp i mitt huvud. Don't worry, be happy. Perfekt! Helt fristående stämmor (man behöver ju inte göra alla direkt, hela låten är ju a capella med massa stämmor) och dessutom snygg. Kör bara lite text, men det räcker. Jag tror det blir superbra! Hoppas jag inte har för höga förväntningar nu bara. Känner mig grymt nöjd att jag kom på den till slut! Nästa vecka kanske det går att lägga till fler stämmor. Vore ju supertufft!

Snart konsertdags också. Och bara därför har jag fått massa ont i halsen, himla skit. Är säkert psykiskt. Men störande är det iaf! Får dricka massa te och kurera mig. Nu börjar det bli läggdags här.. Ska upp tidigt imorgon igen.

Usch, vad det tog emot att gå upp för en halvtimme sen.. Ville mycket hellre ligga kvar i sängen i typ arton timmar till.. Det gick mycket lättare att somna igår, när Dennis var hemma igen. Verkligen stor skillnad. Känner mig mycket tryggare när jag vet att han är i närheten. Så inga mardrömmar inatt inte!

Nu äter jag havregrynsgröt med russin och ska snart iväg på vfu. Hinner nog med en macka också för en gångs skull. Det är kallt idag. Tur att jag har min tjocka jacka. Fast egentligen är det lite dumt att använda den redan nu, när det är typ -2 grader. Vad ska jag då ha på mig när det är -25? Inte för att det blir det här nere, men när jag ska hem över jul är chansen rätt stor att det är så kallt. Aja, jag får väl dra på mig en sovsäck över den eller nåt :P

Idag har jag sett Penelope efter att ha läst om den i Marias blogg. Den var riktigt söt faktiskt :) Dennis kom hem tidigare än väntat, då bidde jag glad :)

Var och tränade en sväng. Min vänstra axel är jättesvag, haha. Annars gick det bra tycker jag. Var inte så jättepeppad innan, men det var skönt när jag väl kom dit. En timmes träning går ändå ganska fort.

Snart är det dags att hämta tvätten. Nu ger jag upp att ha trasmattor framme. Katterna bara kissar på dem.. Så de får nog åka med mamma och pappa hem sen när de kommer ner med lite grejer efter jul.

Imorgon är det vfu som gäller igen. Vilket innebär att jag bör gå och lägga mig ganska snart eftersom jag ska åka härifrån strax före sju. Typiskt att jag sov så länge idag..

Usch vilken jobbig natt. Först kunde jag inte somna, för jag hatar att sova när jag är ensam hemma. Då hörs alla läskiga ljud mycket tydligare och jag blir rädd för minsta lilla. Det känns bättre att vara vaken, för då kan jag kontrollera det på något sätt.

Men men, när jag till slut lyckades somna så drömde jag en jättevidrig mardröm. Det skulle vara någon slags nollningsfest för alla musikhögskolestudenter i Sverige, så några gamla klasskompisar kom hit och agerade faddrar. Det var trevligt att träffa dem innan, men sen gick vi till festen och det var allt annat än trevligt. Den var i ett konstigt hus som man inte kunde komma ut ifrån hursomhelst, så man kunde liksom inte bara gå hem om man skulle vilja. Några killar i konstiga, stora, fyrkantiga och färgglada plyschdräkter sprang omkring och letade efter lillasystern till en tjej som de hade försökt mörda(!) ett tidigare år. De skulle väl hämnas antar jag. Så alla sprang omkring och skrek och var livrädda. Killarna hade någon lång pinne (typ höjdhoppsribba) som de sprang omkring med och tvingade in folk i hissar och grejer med. Vid ett tillfälle tappade de pinnen och två tjejer fick tag i den och sprang iväg till typ en labyrint med olika hinderrum med konstigt formade väggar, typ kuddar som stack ut överallt. De drog med sig pinnen genom några rum, men där fanns en lönndörr som killarna gick in genom. Den ena tjejen hann springa iväg, men en tjej var kvar. Och killarna sa typ "det här ska du minsann få för" och tog en av alla dildos som låg på golvet(?) och förde in den i henne.

Det sista jag minns var att hon skrek öronbedövande att det gjorde jätteont och sen vaknade jag. Alldeles kallsvettig och verkligen livrädd. Fy fan vad vidrigt det var! Det var jättetidigt på morgonen, så jag kunde inte gå upp heller. Hade ingen lust att somna om och fortsätta drömma om det där.. Mår fortfarande lite dåligt av drömmen, trots att jag somnade om och drömde finare och normalare drömmar sen. Det om något är väl ett tecken på att jag inte trivs med att sova själv..

Kvällen har jag ägnat åt att prata i telefon med mamma, lagat och ätit lasagne, halvkollat på dansbandskampen, pratat i telefon med Emma och försökt sy gardiner. Det senaste var verkligen lättare sagt än gjort. Mamma skickade med ett tyg i paketet med lampan och lite andra grejer. Hon sa att hon skulle skicka med "gardiner", men de var inte sydda. Dessutom var det jättesnett klippt. Så jag var tvungen att fixa till det innan jag kunde börja sy. Tyget var jättetunnt och ville absolut inte ligga still. Blev inte bättre av att ha två katter som var nyfikna och ville hjälpa till att skrynkla till tyget. Lyckades efter många om och men klippa någorlunda rakt och sen sy, vilket inte heller var det lättaste eftersom tyget dessutom drog ihop sig väldigt lätt. Så aldrig mer sådant tyg när jag ska sy gardiner! Hädanefter får det bli vanligt hederligt bomullstyg. Eller färdigsydda gardiner. Phew. Det är inte lätt när det är svårt!

Nu ska jag gå och lägga mig. Katterna har varit väldigt lugna och tysta idag också, så de lär ju sätta igång och skrika snart igen. Yay. Tur att Dennis kommer hem imorgon, nu är det inte roligt att vara ensam hemma längre.. Det var det inte ens igår i och för sig. Nåja, godnatt!

Idag har det varit soligt och kallt. Det är så fint när snön glittrar :) Dock har jag spenderat dagen gåendes i affärer på jakt efter en rutig skjorta. Lättare sagt än gjort kan jag säga. Men till slut lyckades jag hitta en supersnygg skjortklänning, svart- och vitrutig på gina tricot. Figursydd upptill och sen en vidare kjol. Den satt riktigt bra, till skillnad från typ alla andra skjortor jag testade. Bild kommer på bilddagboken senare.

Helt sjukt vad mycket folk det var på bussen! Jag bor nästan där bussen startar och efter fyra hållplatser var det fullt så att folk fick stå. Sen kom det dubbelt så mycket folk till som också ville åka till stan. På hemvägen var det om möjligt ännu värre. Jag gick in bland de första, så jag lyckades få en sittplats, men trots att folk verkligen tryckte sig allra längst bak så var det några stackare som inte fick plats. Helt galet att det inte går bussar oftare, det är tyvärr ganska vanligt förekommande att bussen är överfull. Bakom mig hade jag några härliga tonårskillar som bråkade och slog på varandra, flera gånger kände jag en arm i nacken. Inte hårt, men det är ju obehagligt. Så till slut sa jag till att de fick skärpa sig. Det var väldigt mycket ungdomar där som inte kunde bete sig vettigt. Hur svårt kan det vara att bete sig som folk i en överfull buss? Man behöver väl inte stå och skrika till varandra och slåss och vara allmänt ouppfostrade? Det var otroligt skönt att komma hem till en lugn och tyst lägenhet och slippa allt folk kan jag säga!

Nu ska jag ringa min man tror jag. Haha, precis när jag skrev det så skrev han på msn att jag kunde ringa nu om jag ville. Sen kanske jag går vidare till andra i telefonlistan. Får se :)

Zässi har varit tyst nästan hela kvällen. Har bara hört nåt litet pip. Men nu när jag har borstat tänderna och precis ska gå och lägga mig, då ska det minsann börjas med skrikandet igen. Kanske är tandkrämslukten som utlöser det eller nåt. Fruktansvärt störande är det iaf. Blir nog toaletten för henne inatt om hon inte skärper sig.

Nu stupar jag. Godnatt.

Blä. Jag hatar att vara ensam. Jag vill inte gå och lägga mig för det kommer bara kännas tomt. Men det är väl dags.. Jag är trött. Har varit det hela dagen.