Vem kunde ana att bloggning (haha, ja, du fattar) kunde vara så sjukt beroendeframkallande? Idag har jag lyckats skriva inte mindre än fem inlägg, hör och häpna! Givetvis har jag maskerat det hela på ett snyggt sätt under olika dagar, haha. Men ändå.

Hur kan man bli så extremt mörkrädd bara av att gå ner i en källare? Helt galet. Var tvungen att gå en vända till tvättstugan och sätta igång fläkten igen. Jag sprang upp därifrån som en tok. Imorgon bitti bör tvätten vara torr och färdig att vikas ihop och slutligen packas ner. I vad har jag inte riktigt kommit underfund med ännu, men det kommer till mig snart. Jag får sova på saken helt enkelt. Vilket det verkligen är dags för nu. Förhoppningsvis lyckas jag få något vettigt gjort imorgon, vore ju försmädligt om jag fastnade här hela dagen. Det är inte okej!

Usch, vad det är svårt att rensa garderoben! Även om jag har en massa kläder jag aldrig använder så gör det lite ont att sortera bort dem, de är ju mina små älsklingar.. Kommer nog bli ännu värre att välja bort skor. Hemska tanke.

Ska åka till Örebro och hämta nycklar, skriva hyreskontrakt och ta mig en titt på lägenheten kanske på onsdag tänkte jag. Det borde bli lite lättare att packa då, när jag har fått en bild av hur det ser ut. Lär ju knappast få plats med alla mina grejer. Har galet mycket saker egentligen. Trots att jag rensade bort massor när jag flyttade hit. Vart kommer allt ifrån?

För att lindra min hals dricker jag just nu lite te, givetvis i min till bloggen matchande te-kopp! (Visserligen såg jag inte det förrän efteråt, men jag kan ju låtsas att jag tänkte till.)

Ser inte fram emot att sova ensam inatt, men jag måste väl vänja mig. Det är äckligt nära tills jag flyttar nu. Jag får göra en Dennisdocka som kan hålla om mig i Örebro, det är så mycket mysigare med en Dennis bredvid <3

Jag lovade Maria igår att jag skulle skaffa en blogg i hennes ära, här är den! Vi får se hur det här går, det var längesen jag skrev dagbok i någon form, mest har det blivit sporadiska inlägg med tre månaders mellanrum, det ska det bli ändring på! Get ready!

Vaknade imorse med Dennis armar runt mig, finns inget bättre sätt att vakna på. Igår var nog den bästa dagen på hela sommaren, allt kändes bara bra och mysigt, detta trots min ihärdiga förkylning! Gick hemifrån vid 10 och åkte med bussen till Dennis mamma och syskon, spenderade det mesta av dagen hos dem i Klockrike. Kände mig lite febrig där ett tag, så väl hemma hos mig låg vi mest i min i jämförelse med Dennis 90-säng väldigt breda sovplats och pratade om allt möjligt. Kändes så bra att ha honom hos mig igen. Bara myspys :)

Idag har vi typ bara varit sjuka båda två, gjorde en kraftansträngning och packade ner porslin och grejer i köket i en flyttlåda, det var väl ungefär vad vi orkade med. Så himla typiskt att man ska vara sjuk när man måste anstränga sig massa, jag kan ju inte direkt skjuta upp flytten hur länge som helst, till helgen bär det av till Örebro och min väntande 22-kvadratare. Det känns väldigt läskigt att krympa ihop mitt boende till nästan hälften av vad jag har nu, men jag hoppas att jag ska överleva. Jag får väl våldgästa Maria så mycket som möjligt annars, så mycket som Kristian kan tänkas tillåta!

Snart måste jag göra ytterligare en kraftansträngning och bege mig till tvättstugan. Borde verkligen städa garderoben också, finns nog en hel del jag kan sortera bort. Vilket lär behövas med tanke på att mitt framtida boende inte är alltför stort. Hoho.

Well, åter till soffan. Peace out. Och för att pigga upp lite:

Hade tänkt åka hem från Dennis i tid för att hinna tvätta, men när väckarklockan ringde ville jag inte riktigt vakna. Så tvätten fick tvätta sig själv, heh. I väntan på bussen hem till Motala fick jag åter användning av kameran. Mycket bra tidsfördriv må jag säga!

Skulle spela på värdshuset med Christian och Adde på kvällen, men väl hemma började jag få feber igen. Så jag sa att jag nog inte skulle kunna spela på kvällen, kände mig helt borta igen. Men jag tog en Ipren och lade mig och försökte sova en stund, hjälpte nog litegrann, för vips var jag påväg till Berggrens källare för att spela. Jag kände mig inte alltför pigg dock, men det var skönt att få komma ut lite och äta lyxmat! Passar på att göra lite smygreklam, haha. Men maten där är verkligen helt underbar, bland det godaste jag har ätit faktiskt. Ärligt talat. Första set var ganska hackigt och det var tur att vi inte hade planerat att spela mer än åtta låtar då, jag var helt slut efteråt. Typ yr och konstig. Givetvis hade jag glömt lite noter hemma, så jag lånade Christians cykel och ilade iväg hemåt. Passade på att knarka ytterligare en Ipren och klä på mig lite extra och packa ner ett par tjocksockar, måste ju vara beredd! Andra set gick helt okej, men tredje var nog bäst. Efter det kände jag mig av någon anledning mycket piggare, vilket var skönt. Vi stannade kvar och pratade med Dastan (kocken) en stund, sen begav vi oss hemåt runt tolv, några kronor rikare :) Som vanligt ringde jag och pratade med Dennis på hemvägen, känner mig mycket tryggare när jag kan låtsas att jag inte går alldeles ensam.

(Skriver det här i efterhand, så tar ur minnet så gott det går)

Helskum dag verkligen. Vaknade rätt tidigt i Dennis minisäng och kände mig bara förkyld och trött i största allmänhet, men sova gick ju förstås inte. Vi bestämde oss för att gå till staden och uträtta lite ärenden (kod för: jag kommer inte riktigt ihåg vad vi egentligen skulle göra där). Jag var på dåligt humör och bara därför lyckades vi träffa några av Dennis kompisar, så jag fick anstränga mig för att inte se alltför miserabel ut en stund, haha. Vi gick in på Musikbörsen en sväng men när vi hade tänkt gå därifrån hade himlen öppnat sig rejält. Hela syndafloden typ. Till slut gick vi ut ändå, blev lite lagom blöta, som tur var lugnade regnet ner sig efter en stund. På vägen hem lekte vi turister och tog kort på oss själva vid Stångån, sen gick vi och åt smaskig pizza.

Väl hemma i Dennis lägenhet lade vi oss för en liten middagslur och när jag vaknade kände jag mig helt borta, febrig och hemsk. Hade tänkt åka hem på kvällen, men det var inte att tänka på, kunde knappt stå på benen. Det var skitläskigt. Några timmar passerade och jag piggnade till lite. Dennis satt och tråkade framför WoW, så jag sysselsatte mig med min andra älskling: kameran. Fick en del tjusiga bilder på både Zässi och Pantera (oftare kallad Katla), den sistnämnda var dock mycket roligare att fota. En riktigt duktig modell :)

Katlas ögonfärg matchar så himla bra här att den måste få vara med här! Och vad ska man säga om Zässis lejongäspning? En bild säger mer än tusen ord, höhö.