Nästan hela garderoben är nu nerpackad, i tre väskor än så länge. Lär ju bli en till också, har lite grejer kvar. Det här är tråkigt. Och jag vill ha Dennis här, men han är massa sjuk :( Visserligen är det nog bäst om jag packar själv så jag vet vart jag har alla grejer. Jag är sämst på att göra klart det jag har börjat med dock. Efter ett tag tröttnar jag och börjar med något nytt projekt istället. Så jag har en massa halvfärdiga saker liggandes överallt.

Imorgon bär det av till Örebro för att hämta en massa lägenhetsnycklar och skit. Känns inte alltför kul, men jag har inte så mycket val. Kan inte lita på att min familj hinner hit i tid på fredag för att hinna hämta ut nycklar, så jag får ta det imorgon. Tänkte försöka hinna med att bekanta mig lite med omgivningarna också. Det borde gå, har massa tid på mig eftersom jag ska hämta Marias nycklar också, givetvis i en helt annan del av staden. De vet hur man gör det besvärligt för folk, hoho.

Hoppas Dennis kan komma hit imorgon, saknar honom redan.. <3

... är oturligt nog inget jag behärskar särskilt bra. Jag vill bara spara på allt, men varför spara på grejer man aldrig använder? Jag kan nog behöva lite extra plats i garderoben (och överhuvudtaget) i Örebro.. Kanske :)

Det ser ut som ett bombnedslag i min lägenhet för tillfället. Kan knappt gå någonstans. Hur ska det här gå vägen? Jag har i alla fall nästan tömt hela min byrå full med kläder och packat ner respektive sorterat bort. Dessutom har jag vikt ihop all tvätt, så lite har jag faktiskt åtsadkommit även idag. Behövde dock inte oroa mig för några monster i dagsljuset :) Katten räknas inte, den skrämmer mig inte längre. Första gången jag såg den däremot var värre. Då hade den smitit ner i tvättstugan och bara stod där och tittade på mig med sina demonögon när jag ovetande vände mig om. Hemska tanke. Men som sagt, vi är polers nu.

Natten var helt sjuk, dels tog det tusen år att ens kunna somna, kudden var inte så bra på att hålla om mig, den får fan skärpa sig om jag ska överleva i Örebro! Och när jag väl hade somnat drömde jag massa skumma saker. Mamma klättrade i en ribbstol, ramlade ner och slog huvudet, Stefan hade en kamera med superzoom, objektivet blev typ en meter långt, och min kusin förfalskade ett patientkort till Dennis, fast istället fick han heta Emma och efternamnet var skrivet med ryska bokstäver som var i fel ordning. Fast i jämförelse med Dennis psykadeliska drömmar var det nog inte så mycket att komma med.

Det är mycket mer avkopplande att sitta här och nonsensskriva i bloggen än att packa. Men jag borde fortsätta snart, vore oerhört skönt att bli klar med garderoben idag, men vi får väl se hur det går med min snigelfart. Visserligen är jag ganska snabb och effektiv när jag väl gör något, men det dumma är att dessa ryck inte håller i sig alltför länge. Måste redan nu planera vad jag ska ha på mig när vi spelar på fredag, hur lätt är det då? Kanske kan lämna två alternativ framme, resten bör jag packa ner.

Hmm... Nu har jag inte så mycket mer att skriva här just nu. Vad ska jag nu hitta på för att slippa packa? Äta någon slags lunch kanske vore en idé. Jag börjar nog trots allt bli lite hungrig när jag tänker efter. Och en hungrig Malin är ingen trevlig Malin. Lunch it is.

Det här är vad jag roar mig med om dagarna, håll tillgodo! Matchning är nog min nya grej för övrigt, till och med banankartongen matchar bloggen. Hett! Peace out.

Vem kunde ana att bloggning (haha, ja, du fattar) kunde vara så sjukt beroendeframkallande? Idag har jag lyckats skriva inte mindre än fem inlägg, hör och häpna! Givetvis har jag maskerat det hela på ett snyggt sätt under olika dagar, haha. Men ändå.

Hur kan man bli så extremt mörkrädd bara av att gå ner i en källare? Helt galet. Var tvungen att gå en vända till tvättstugan och sätta igång fläkten igen. Jag sprang upp därifrån som en tok. Imorgon bitti bör tvätten vara torr och färdig att vikas ihop och slutligen packas ner. I vad har jag inte riktigt kommit underfund med ännu, men det kommer till mig snart. Jag får sova på saken helt enkelt. Vilket det verkligen är dags för nu. Förhoppningsvis lyckas jag få något vettigt gjort imorgon, vore ju försmädligt om jag fastnade här hela dagen. Det är inte okej!