Hittade några gamla avsnitt av Bamse, har nog tittat på 5-6 st idag. De allra äldsta var svartvita och hade inte samma berättarröst, lite synd. Det är ju den man vill åt! Jag uppmanar alla musiknördar att lyssna på basgången i ledmotivet, den är helt störd! Musiken är faktiskt riktigt rolig, det tänkte jag ju inte direkt på när jag var liten :)

Blev en promenad idag också, trodde det skulle börja regna på mig ett tag, men så blev det inte, tack och lov! Jag tycker det är konstigt att det ska vara så himla svårt att ta sig iväg, det går alltid att hitta på massa dumma ursäkter för att skjuta upp det. Men när man väl är ute så är det ju så skönt! Jag tänkte skriva in mig på något träningsställe igen till hösten. Det funkar bättre för mig om jag har en bestämd tid, typ tisdag kl 19, för då kan jag inte skjuta upp det hursomhelst. Missar jag då måste jag ju vänta en hel vecka till på samma pass. Och det vill jag ju inte ;)

Kärt barn har många namn heter det ju. Pantera aka Katla numera aka Korven, haha. Hon löper ju för tillfället och när hon åmar sig och kör upp rumpan blir hon alldeles hård runt magen och ser ut som en korv. Hon fäller in benen på något konstigt sätt också, så hon ska bli ännu mer korvliknande. Och så kan man putta runt henne på golvet utan att hon böjer sig. Därav det nya smeknamnet, som jag har kommit på den här gången. Annars brukar det vara Dennis som är en hejare på sånt :)

Kollade på Djungelboken inatt, han som har Sheri Kahns (eller hur man nu stavar det, tigern iaf) röst är ju berättaren i Bamse! Så jag blev sugen på att se på Bamse, och mycket riktigt fanns det en hel del på piratebay, tur att det finns flera som är barnsliga :) 

Det verkar som att mensvärken inte tänker döda mig lika mycket idag i alla fall, det är ju en lättnad. Kanske vågar mig på Lejonkungenspelet från -94 utan att bli skitirriterad när jag inte klarar andra banan. Men den är faktiskt skitsvår, okej! Tror jag måste leta rätt på Worms också, det är roooolik.

Please, öbo. Let me know if the appartment soon!

Ujuj, idag har jag hunnit med hela fyra filmer. Glömde skriva förut att vi såg Meet Dave när vi åt middag (bestående av spagetti och köttfärssås) idag. Eddie Murphy spelar rymdskepp, haha. Den var riktigt rolig faktiskt. Nu har jag precis sett Djungelboken och funderar på vilken Disneyfilm jag måste se härnäst. Brunisarna blev mycket goda för övrigt. Farligt!

Maria: mensvärken tar nog fram min sämsta sida, annars svär jag inte direkt. Pronaxen hjälper om jag tar hela dagsdosen på en gång. Däremot får jag ont i huvudet av den, kanske ska testa Cyklo-F, har inte hört om det förut. Hursomhelst så mår jag helt okej nu. Var till och med ute på en promenad runt Brickebacken förut idag. Och nu har jag bakat brownies för första gången i mitt liv. Råkade ha chokladbitar i (plus att vi åt upp lite) så resten räckte inte riktigt till att täcka hela långpannan. Så jag fick leka lite konstnär istället :)

Idag har jag hunnit med både Lejonkungen 1 och 3. Men jag håller fast vid att ettan är bäst. Snart är det nog dags för Djungelboken också. Är på Disneyhumör :) 

Pantera, numera kallad korven, skriker fortfarande. Jag tycker det kan räcka nu!

Jag verkligen hatar att ha mensvärk, jag känner mig nästintill döende och vill bara ligga och tycka synd om mig själv.. Kanske till och med måste köpa choklad idag, trots att jag har slutat äta godis sen påsk. Mitt huvud försökte döda mig igår, trodde seriöst att det skulle sprängas. Och kattjäveln (ja, just nu är hon det!) skrek som vanligt och jag blev skitarg och tårarna bara rann för det gjorde så jävulskt ont. Men jag lyckades somna till slut, med en naproxen, en alvedon och två öronproppar till hjälp..

Nu tänkte jag lägga mig i soffan och kolla på lejonkungen 3. Men den var på spanska! Visserligen med engelsk text, men det orkar jag faktiskt inte med. Det får bli ettan istället, så tar jag trean när den nya versionen bor i min dator. Blir konstig ordning, jag vet. Men eftersom ettan är bäst tänkte jag se den sist. Typ?  Nu blir det två, ett, tre istället.

Får se om jag orkar med någon promenad idag, det brukar ju kunna lindra lite. Om man nu har någon kraft att röra på sig.. Får se.

Jag har extremt ont i huvudet idag, borde kanske lägga mig snart.. Idag har jag kollat på Lejonkungen 2, de hade snott typ allt från ettan, men whatever. Blev en promenad till slut också, när regnet försvann, denna gång i sällskap av Thin Lizzy.

Jag vill ha en större lägenhet typ pronto! Har kommit på att jag vill ha ett ganska stort skrivbord, så symaskinen kan få stå där så jag kan pyssla! Och så vill jag få välja tapeter/färg själv om vi ska bo där länge, så det så.

Nu är det bara att invänta den dödliga mensvärken, lucky me. 

När jag vaknade fortsatte jag med mitt uppdrag: läsa alla dagboksinlägg på lunarstorm. Läser allt i omvänd ordning och har nu kommit till sommaren 2002, då jag träffade Fredrik, min första pojkvän. Visst att man kan vara jättekär, men då tyckte jag verkligen att han var hela min värld, det fanns liksom inget annat. Och så skrev jag massa pinsamma kärleksförklaringar i varje inlägg. Är det okej att skylla på att jag var 16? Hursomhelst undrar jag verkligen hur jag tänkte då.. Vi sa att vi älskade varandra typ tre dagar efter att vi hade träffats. Herregud. Och två dagar ifrån varandra var outhärdligt tydligen. Mycket av det jag läste fick mig ärligt talat att vilja kräkas, haha. Men det är väl nåt alldeles extra speciellt med den första riktiga kärleken har jag hört ;P

För alla som vill veta så är jag faktiskt väldigt kär nu också, men denna gång i Dennis, som numera är min sambo :) Och kanske på ett lite mognare sätt, den här gången tänker jag inte offra mig själv och mina vänner som jag gjorde då. Dessutom vet jag att jag kan klara mig själv om det skulle vara så. Det är nog viktigt att veta. 

Jaja, klaga inte. Jag tänkte att jag skulle läsa igenom en massa gamla dagboksinlägg för att ha en anledning att inte gå och lägga mig än. Hursomhelst hittade jag det här inlägget från dec 2002:

det började väl med att jag typ mådde illa. nån sa typ ”du kanske är gravid?” och nästa dag så hade jag helt plötsligt fött fyra barn..
de var inte besvärliga alls. skrek ingenting. sen bara försvann dom helt..
sen så skulle cecilias klass till rådhuset och måla.. de skulle åka tåg dit.. och jag följde med.. tåget åkte inte på räls utan det körde liksom helt vanligt på vägen..
det tog jättelång tid och ingen visste vart vi skulle. jag och cecilia blev jätteless, så vi hoppade av och skulle gå dit istället
vi gick och gick, och så såg det ut som om vi var i krokom, men vi vaqr ändå påväg till stan.. gick förbi onoff som var på fel sida av vägen och en massa skumt..
tillslut blev det natt och vi skulle sova.. vart vi sov vet jag inte.. men ändå..
dagen därpå mötte vi några av hennes klasskompisar som undrade vart vi hade varit igår.. vi gick typ på en lerig strand eller nåt..
sen kom vi fram till en liten stad som liknade typ en grekisk stad, med vita hus och massa små affärer vid hamnen..men det var ändå östersund..
cecilia försvann helt, och jag träffade emilia och johanna.
vi gick in i en liten affär, för vi var så törstiga.. affärsinnehavaren försvann en stund och vi smet in till ett litet rum med vit dörr, typ lager eller nåt.
där fanns det en massa dricka, men så såg jag en till vit dörr, blev nyfiken och gick in dit.. där låg det en massa folk på en hylla iklädda längdskidsutrustning, (bl.a sara och thomas var där, grannar..)
dom hade legat där i flera dagar och var liksom helt uttorkade, det var jätteläskigt..
sen så lyckades nån av oss putta ner nånting från en hylla, och det kom inrusande en massa vakter.. men på nåt sätt lyckades vi ta oss ut på gatan igen, med alla längdskidmänniskor..
sen tog dom bort en massa kameror och jag sa ” va? var det inte mer än så här?” och nån, kanske emilia , svarade ”nej, vi spelade ju in alla sex avsnitt på en gång”
sen vaknade jag.. riktigt läskigt var det..

Haha, det är nog en av de konstigaste drömmar jag har haft. Var alldeles kallsvettig när jag vaknade och kommer fortfarande ihåg hur illa till mods jag kände mig.

Ganska intressant att läsa om ens eget liv ändå, det är lätt att romantisera gamla förhållanden och bara komma ihåg det som var bra, men uppenbarligen mådde jag inte bra hela tiden då heller. Problemen verkade vara ungefär samma som nu, bortsett från trångt boende och jobb/pengaångest. Åtminstone inte i samma utsträckning som nu. 

Nu måste jag snart skärpa mig. Inte konstigt att jag sover halva dagarna om jag inte kan gå och lägga mig.

Och jippi, Pantera har börjat löpa nu också, bara några dagar efter att Zässi slutade. Vi fick några tysta nätter iaf, tack och lov! Pantera bara går runt och åmar sig och skriker och visar rumpan för alla som inte vill se.. Jag tycker hon ser ut som en korv, hon är typ stenhård runt magen, det brukar hon inte vara annars.. Får hoppas att det ger med sig snart, är less på skriken!