Idag har jag lekt med Maria, det behövde jag verkligen. Är på betydligt bättre humör idag än jag var igår. Vi har mest pratat och pysslat och donat med småsaker typ. Lyckades förstöra två proppar i köket när vi skulle laga mat, haha. Så vi fick cykla till Hydro och införskaffa flera ifall detta fenomen skulle upprepas sig.

Vid halv sex sms:ade Jenny och frågade om jag ville följa med på gospelkonsert med Frank Ådahl, jag och Maria nappade på förslaget och det hela slutade med att vi tänker gå med i kören Joybells imorgon. Bara ungdomar som såg ut att ha väldigt roligt tillsammans. Ska bli jättekul :) Frank har sån otrolig kontroll på sin röst så det är läskigt. Kastar sig ut och får allt att låta hur lätt som helst. Grymt. Pianisten Magnus Spångberg var också helt fantastisk. Det lät som det var typ 10 pianon, fattar inte hur han fick fingrarna att räcka till. Man bara satt och gapade typ. Och diggade med. Och ville vara med förstås! Jag har jättesvårt för att bara sitta i publiken och lyssna, jag vill alltid vara med :) Det var en väldigt speciell man i publiken, haha. Lite Jerry Williamsstuk, något för tighta jeans, en grisrosa skjorta instoppad i byxorna och ett läskigt långt guldhalsband. Och polisonger. Utan förvarning började han stampa hårt i golvet och på slutet stod han längst fram och dansade i otakt. Så sött så ;D

Imorgon börjar skolan, så jag tänkte gå och lägga mig så fort jag har fikat klart. På återseende darlings.  

Jag har försökt somna i närmare en timme nu. Det går inte. Dessutom kunde jag inte andas här inne. Så nu står fönstret på vid gavel i hopp om lite luftombyte. Men det är typ kvavt ute också.

Och Maria, angående Kentlyssning under deppdag: jag vet att det inte är så smart att lyssna på Kent när man har en dålig dag, inte så upplyftande direkt. Men jag provade faktiskt att lyssna på gospel också, och det hjälpte inte. Så då kan jag lika gärna lyssna på Kent. För det är så jag känner mig nu... 

Det är något som fattas. Verkligen ingen bra dag idag. Hoppas morgondagen gömmer trevligare överraskningar.

Tydligen kan man inte sakna någon som man pratar med varje dag.