Det är ju helt sjukt att jag ska bli så äckligt nervös när jag måste prata inför en grupp. Idag på seminariet skulle alla prata några minuter om den text som de hade skrivit. Och jag blev jättenervös och ville helst inte prata alls. Det känns som om alla andra har vettigare saker att säga, bara för att jag kanske inte riktigt har tänkt i samma banor. Men rent logiskt borde ju det betyda att jag tar upp saker som de kanske inte har tänkt på. Det knäppaste av allt är ju att jag kommer behöva prata inför mina elever varenda dag sen när jag är färdig lärare. Men det känns faktiskt annorlunda, för då kommer jag vara den som vet mest (förhoppningsvis) och har koll på mitt ämne liksom. Det känner jag inte att jag har nu.

Som tur är blir jag inte alls lika nervös när jag ska sjunga. Men jag tror det beror på att jag har övat mycket och vet precis hur jag ska sjunga, när jag ska ta pauser och så. Visst kan det variera lite och jag kan göra så som jag känner för i stunden, men det är på ett annat sätt än när jag pratar. Då får jag bara tunghäfta och svettas och känner mig allmänt tom i huvudet. Får hoppas att det går att jobba bort med tiden. Verkar som om det är flera än jag som känner såhär. Och de ska också bli lärare.