Att det ska vara så himla svårt att komma igång. Jag kan hitta på alla möjliga tråkiga saker, typ gå ut med soporna eller diska eller varför inte städa toaletten, som känns roligare än att läsa just nu. Trots att det faktiskt är rätt intressant. Men ändå så jobbigt. Nåja, ska väl försöka läsa lite mera innan mannen kommer hem. Jag vill ha mina glasögon nu så jag slipper bli okoncentrerad efter tre minuter.

Så skönt att Zässi är hemma. Försökte hitta nån extra fet kattmat idag så hon ska lägga på sig lite vikt igen, nu är hon sjukligt smal (Pantera väger nog det dubbla, annars är de ganska jämnstora). Men det var inte lätt. Alla sorter innehöll mellan 4 och 5 % fett. Inte alls mycket. Men jag köpte nån speciell kattmjölk iaf, med vitaminer och grejer. Den verkade gå ner. Nu ska jag klappa våran söta katt med dreads över hela magen och se om hon vill lägga sig bredvid mig när jag ska läsa :)

Zässi smet ju ut för tre veckor sen, så både jag och Dennis började tappa hoppet om att hon skulle komma tillbaka. Men så ringde Jenny igår när jag var påväg till skolan från stan efter att ha beställt glasögon. Hon undrade vilken av katterna som var borta och räknade upp lite kännetecken och så. Hon hade nämligen sett en katt som liknade Zässi här på kotten och allt hon sa tycktes stämma in. Så jag tog första bästa buss hem och bad henne försöka locka till sig henne och ta in henne om det gick. Hon var väldigt hungrig, så två skinkbitar gjorde susen och det var bara för mig att hämta henne hos Gabriella sen :) Blev nästan gråtfärdig när jag såg att det var henne de hade hittat. I chocktillstånd, rädd och extremt liten och smal, men det var hon iaf. Höll henne i min famn när vi gick hem och hon gjorde inget motstånd alls, så hon tyckte nog att det var skönt att få komma hem. Så nu är våran bebis hemma igen, känns helt underbart! Märks att hon har saknat oss, för hon vill vara med hela tiden, ligger bredvid i soffan och pratar massor, hon måste ju berätta allt som har hänt! Låg bredvid mig och sov hela natten också, det brukar hon aldrig göra annars. Hon behöver bli lite extra omhändertagen och gödas upp lite, så blir hon nog sig själv snart igen. Skönt att vara en hel familj igen, det var tomt utan henne..

Tack Jenny och Gabriella för hjälteinsatsen! Ni är guld värda <3