Idag har jag lekt med Maria, det behövde jag verkligen. Är på betydligt bättre humör idag än jag var igår. Vi har mest pratat och pysslat och donat med småsaker typ. Lyckades förstöra två proppar i köket när vi skulle laga mat, haha. Så vi fick cykla till Hydro och införskaffa flera ifall detta fenomen skulle upprepas sig.

Vid halv sex sms:ade Jenny och frågade om jag ville följa med på gospelkonsert med Frank Ådahl, jag och Maria nappade på förslaget och det hela slutade med att vi tänker gå med i kören Joybells imorgon. Bara ungdomar som såg ut att ha väldigt roligt tillsammans. Ska bli jättekul :) Frank har sån otrolig kontroll på sin röst så det är läskigt. Kastar sig ut och får allt att låta hur lätt som helst. Grymt. Pianisten Magnus Spångberg var också helt fantastisk. Det lät som det var typ 10 pianon, fattar inte hur han fick fingrarna att räcka till. Man bara satt och gapade typ. Och diggade med. Och ville vara med förstås! Jag har jättesvårt för att bara sitta i publiken och lyssna, jag vill alltid vara med :) Det var en väldigt speciell man i publiken, haha. Lite Jerry Williamsstuk, något för tighta jeans, en grisrosa skjorta instoppad i byxorna och ett läskigt långt guldhalsband. Och polisonger. Utan förvarning började han stampa hårt i golvet och på slutet stod han längst fram och dansade i otakt. Så sött så ;D

Imorgon börjar skolan, så jag tänkte gå och lägga mig så fort jag har fikat klart. På återseende darlings.  

Mysigt att träffa sötisen igen, men det tog tid att åka hit. Och jag höll på att missa nästan varenda färdmedel, haha. Men jag hann med alla som jag hade planerat, fick springa lite bara ;) Just nu sitter älsklingen och spelar bas och jag känner inte att jag har speciellt mycket att skriva om här, så jag ska nog fortsätta skriva på mitt Ceciliabrev istället.

Jo, just det. De nya ettorna hade tydligen planerat fest i helgen, men inte bjudit in en enda tvåa, så dåligt! Skämmes!

A case of you - Joni Mitchell. Adore.

Hade tänkt åka hem från Dennis i tid för att hinna tvätta, men när väckarklockan ringde ville jag inte riktigt vakna. Så tvätten fick tvätta sig själv, heh. I väntan på bussen hem till Motala fick jag åter användning av kameran. Mycket bra tidsfördriv må jag säga!

Skulle spela på värdshuset med Christian och Adde på kvällen, men väl hemma började jag få feber igen. Så jag sa att jag nog inte skulle kunna spela på kvällen, kände mig helt borta igen. Men jag tog en Ipren och lade mig och försökte sova en stund, hjälpte nog litegrann, för vips var jag påväg till Berggrens källare för att spela. Jag kände mig inte alltför pigg dock, men det var skönt att få komma ut lite och äta lyxmat! Passar på att göra lite smygreklam, haha. Men maten där är verkligen helt underbar, bland det godaste jag har ätit faktiskt. Ärligt talat. Första set var ganska hackigt och det var tur att vi inte hade planerat att spela mer än åtta låtar då, jag var helt slut efteråt. Typ yr och konstig. Givetvis hade jag glömt lite noter hemma, så jag lånade Christians cykel och ilade iväg hemåt. Passade på att knarka ytterligare en Ipren och klä på mig lite extra och packa ner ett par tjocksockar, måste ju vara beredd! Andra set gick helt okej, men tredje var nog bäst. Efter det kände jag mig av någon anledning mycket piggare, vilket var skönt. Vi stannade kvar och pratade med Dastan (kocken) en stund, sen begav vi oss hemåt runt tolv, några kronor rikare :) Som vanligt ringde jag och pratade med Dennis på hemvägen, känner mig mycket tryggare när jag kan låtsas att jag inte går alldeles ensam.