Eftersom Maria tyckte att det var tråkigt att jag inte hade uppdaterat min blogg på så himla länge (typ flera timmar) så är det väl bäst att jag skriver ännu ett inlägg. Det är bäst att hon är glad menar jag. Innan hon sade hejdå för dagen sa hon givetvis I touch you tomorrow. Det är faktiskt jag som är upphovskvinnan bakom det uttrycket, jag är mäkta stolt. För er som är nybörjare i det svengelska språket betyder det ungefär jag hör av mig.

Nu är byrån helt tömd. Jag har faktiskt slängt en hel del, typ för små kläder och trasiga skärp och ruskigt fula halsband som jag aldrig någonsin kommer visa mig i. Har till och med slängt inte mindre än två par skor! Kolla!

Kaoslådan (istället för att ha kaos på byrån har jag det i en låda istället, smurtigt va?) är nu ett minne blott! Den ser numera såhär prydlig ut, får se hur länge det håller. Dessutom har jag packat ner i stort sett alla mina kläder och skor, så jag kan känna mig nöjd med vad jag har åstadkommit under dagen, trots halvfeber och snörvel ;)

Imorgon kommer päronen och Magnus och hjälper mig. Men det känns ändå skönt att ha packat ner det mesta själv så jag har koll på vart grejerna håller hus. Städa kan de däremot få hjälpa mig med, det gör inget ;) Hoppas Dennis också orkar komma, känns som det var evigheter sen vi sågs.. Men i själva verket har det bara gått tre dagar. Det bådar ju gott, inte. Puss och godnatt.

... är oturligt nog inget jag behärskar särskilt bra. Jag vill bara spara på allt, men varför spara på grejer man aldrig använder? Jag kan nog behöva lite extra plats i garderoben (och överhuvudtaget) i Örebro.. Kanske :)

Det ser ut som ett bombnedslag i min lägenhet för tillfället. Kan knappt gå någonstans. Hur ska det här gå vägen? Jag har i alla fall nästan tömt hela min byrå full med kläder och packat ner respektive sorterat bort. Dessutom har jag vikt ihop all tvätt, så lite har jag faktiskt åtsadkommit även idag. Behövde dock inte oroa mig för några monster i dagsljuset :) Katten räknas inte, den skrämmer mig inte längre. Första gången jag såg den däremot var värre. Då hade den smitit ner i tvättstugan och bara stod där och tittade på mig med sina demonögon när jag ovetande vände mig om. Hemska tanke. Men som sagt, vi är polers nu.

Natten var helt sjuk, dels tog det tusen år att ens kunna somna, kudden var inte så bra på att hålla om mig, den får fan skärpa sig om jag ska överleva i Örebro! Och när jag väl hade somnat drömde jag massa skumma saker. Mamma klättrade i en ribbstol, ramlade ner och slog huvudet, Stefan hade en kamera med superzoom, objektivet blev typ en meter långt, och min kusin förfalskade ett patientkort till Dennis, fast istället fick han heta Emma och efternamnet var skrivet med ryska bokstäver som var i fel ordning. Fast i jämförelse med Dennis psykadeliska drömmar var det nog inte så mycket att komma med.

Det är mycket mer avkopplande att sitta här och nonsensskriva i bloggen än att packa. Men jag borde fortsätta snart, vore oerhört skönt att bli klar med garderoben idag, men vi får väl se hur det går med min snigelfart. Visserligen är jag ganska snabb och effektiv när jag väl gör något, men det dumma är att dessa ryck inte håller i sig alltför länge. Måste redan nu planera vad jag ska ha på mig när vi spelar på fredag, hur lätt är det då? Kanske kan lämna två alternativ framme, resten bör jag packa ner.

Hmm... Nu har jag inte så mycket mer att skriva här just nu. Vad ska jag nu hitta på för att slippa packa? Äta någon slags lunch kanske vore en idé. Jag börjar nog trots allt bli lite hungrig när jag tänker efter. Och en hungrig Malin är ingen trevlig Malin. Lunch it is.

Det här är vad jag roar mig med om dagarna, håll tillgodo! Matchning är nog min nya grej för övrigt, till och med banankartongen matchar bloggen. Hett! Peace out.